uteochcyklar



senaste

blogginläggen

tibetansk epilog

2009-11-13 Söta upplevelser och sura insikter avslutar en resa som varit en vinnare. Nu åker vi hem.

Läs mer...

vid drömmarnas palats

2009-11-04 En gruppbild vid Potalapalatset, det var drömmen vid köksbordet i Uddevalla. Nu är vi där.

Läs mer...

plågade på platån

2009-10-26 Snöstormar, minusgrader och hög höjd. Resan över högplatån har inte varit någon picknick hittills.

Läs mer...

kommentarerna

2013-01-23 13:16:10

Läs mer...

Marie skrev

2011-03-02 15:07:27 Hej, Tack för ett intressant inlägg! Jag hittade er sida och undrar om ni skulle vara intresserad av att publicera en länk till våran klients hemsida? Denna artikel har en diskret länk till Expedias hemsida, som vi sammarbetar med. Namn: Expedia URL: http://www.expedia.se/ Tack för att ni har tagit er tid och läst. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag skickar gärna artikeln till er om ni är intresserad. Med vänlig hälsning, Marie Sjöström OBAN Multilingual marie.sjostrom@obanmultilingual.com

Läs mer...

//Gadden skrev

2009-11-13 18:54:47 ... ge dig, Jocke, en eloge för din förmåga att berätta. Tack och välkommen hem. //Gadden

Läs mer...

filmerna

final

 

2009-11-12 En lång skön nedförsbacke, ända fram till Potalapalatset den sista dagen. Ganska fin känsla.

Se filmen...

vinter i paradiset I

 

2009-10-28 Vägar som kräver dubbdäck och temperaturer som kräver fullt ställ. Gobi är långt borta.

Se filmen...

vinter i paradiset II

 

2009-10-28 Fyra minus, 5000 meter över havet och 17 sekundmeter i snoken. Ingen solskenscykling längre.

Se filmen...

bilderna

tibetansk epilog

skapad 2009-11-13 i 'ute och cyklar'

 

För oss var Tibet på förhand resans juvel. Det var hit vi ville. Hit skulle cyklingen leda oss. Landet vid himlens kant har alltid varit omgivet av en stark kryddning av mystik och magi. Stängt och otillgängligt, men lockande och omtalat under århundraden. Som ett andligt och äventyrligt Shangri-La har Tibet alltid befunnit sig både bokstavligt och bildligt på ett högre plan än omvärlden. Som cykelnörd, bergälskare eller allmän resejunkie är det självklart att man någon gång måste hit. Helst på cykel.

bild

Ännu en pilgrim har nått sitt mål; Jokhangtemplet.

Trots att Tibet är tre gånger så stort som Sverige har det krympt betänkligt. Det som idag kallas T.A.R. (Tibetan Autonomous Region), alltså den del av jordytan som är den kinesiska provinsen Tibet, är en bara en del av det som före den kinesiska invasionen 1950 var det självständiga landet Tibet. Men den tibetanska kulturen och spåren av det ursprungliga Tibet spiller fortfarande ut över regiongränserna, till delar av Qinghai, Gansu, Sichuan och Yunnan, områden som historiskt och kulturellt tillhört landet. Från det att vi klättrade upp från Xining, mot Qinghaisjön blev Kina åtminstone delvis tibetanskt, och hela resan över den höga platån från Golmud hade en tibetansk känsla över sig. När vi korsade gränsen till det som numera är Tibet, vid Tanggula-passet, resans högsta punkt, kändes skillnaden därför inte speciellt stor. Vi kände mest att nu blir det äntligen nedför.

den andra invasionen

Under mer än tusen år, i geografisk isolation på världens tak, har Tibet utvecklat sin unika och fascinerande kultur av naturnära nomadliv och tantrisk, mystikinfluerad buddhism. Men när Maos trupper vällde upp på högplatån för snart sextio år sedan skrevs möjligen dödsdomen? Etnisk och kulturell mångfald stod aldrig speciellt högt på den revolutionära dagordningen. Den stora röda befriarens kulturella och religiösa avlivningstaktik har varierat från en ren utrotningsfilosofi till dagens mer subtila försök till långsam kvävning. Ett något modernare, mer sofistikerat sätt, som ser ut att göra jobbet ganska bra. När 1,4 miljarder kineser bestämmer sig för att besöka, utveckla och befolka Tibet väger ett par miljoner tibetaners traditionella livsstil och kultur naturligtvis lätt. ”Den andra invasionen” håller på att få större konsekvenser än den första.

bild

Munkar samlas till debatt på klostergården i Sera.

Tibet marginaliseras. Det bor fler kineser än tibetaner i Tibet. Och som en följd av det bor fler tibetaner i andra delar av världen än i Tibet. Dalai Lama är bara en av dem. Lhasa är numera, till de allra största delarna en modern kinesisk halvmiljonstad, som lika gärna kunde varit placerad någonstans längs Gula Floden eller den kinesiska östkusten. De gamla tibetanska kvarteren utgör numera 4 % av stadens yta. Och den ökar knappast. Det tibetanska får allt mindre utrymme och tibetanerna reduceras alltmer till en turistattraktion i sitt eget land. En etnisk utställning, till förnöjelse för de över två miljoner kinesiska turister, som 2007 besökte regionen. De kinesiska turisterna utgjorde då 97 % av Tibets totala turismvolym. Vi västerlänningar är definitivt en turistisk minoritet här uppe. Cyklister ska vi inte snacka om.

bild

Palma smyger fram på den hisnande koran runt Ganden.

I en djupt plöjd flodfåra i högplatån, med torra berg i norr och söder, ligger Lhasa. Det är en belägrad stad. Den kinesiska närvaron är allt annat än diskret. Kamouflageklädda, hjälmförsedda militärer är posterade i gathörnen och på hustaken, övervakningskameror spanar outtröttligt ut över staden och den kinesiska flaggan vajar från toppen av Potalapalatset, som ett uppsträckt långfinger framför ansiktet på tibetanerna. Hjärtat av Tibet sitter numera i en kinesisk kropp.

religion och affärer

Men Lhasa är samtidigt fortfarande en fantastisk stad. Det kinesiska Kina har vi tillbringat ganska mycket tid i på resan, och i Lhasa har vi helt och hållet yrat omkring i de trånga gränderna i den gamla tibetanska delen av staden. Där rör sig de tusentals pilgrimerna i en aldrig sinande procession mot stadens heligheter, Jokhang och Ramoche-templen, Potala naturligtvis, Sera och Drepung-klostren. Med bönesnurror och radband i ständig rörelse, som evighetsmaskiner, fyller de koran runt Barkhor och Jokhang. Luften är tjock av miljoner mumlade mantran, det doftar av enris från de stora rökelseugnarna och sött jaksmör från butiker och offerljus i templen längs vägen. Prostrerarna ligger raklånga på vägen och ber för sitt nästa liv, medan affärer och butiksstånd intill erbjuder långa, krokiga fuskpärlsbeklädda dolkar, buddhastatyetter i brons eller sandelträ, stigbyglar av rostande järn, helande rökelse från välsignade klosterörter, religiösa tibetanska tygmålningar, thangkas, armband, halsband och andra smycken av blandade oädla stenar och metaller, illagrinande masker av buddhistiska skyddsgudar och hattar, mössor, långkalsonger och färgglada chubas av fårull. Och miljoner andra nödvändigheter. Religionen och kommersialismen lever i en färgsprakande symbios, sida vid sida. En mer fascinerande stadspromenad är svår att tänka sig.

bild

Vördnadsfullt på väg in i Potalapalatset.

Och ett mer fascinerande landmärke än Potalapalatset är svårt att tänka sig. På toppen av Det Röda Berget, Marpo Ri, mitt i Lhasa blickar det ut över den omgivande staden med självklar auktoritet. Kombinationen av historisk betydelse, fantasifull arkitektonisk briljans och ren och skär imponerande storlek gör Potala till en av planetens verkligt oemotståndliga syner. Palatset byggdes ursprungligen av kung Songtsen Gampo på 600-talet. Tusen år senare beslöt den femte Dalai Lama, Ngawang Lobsang Gyatso, att flytta sin regering till Potala, och de omfattande tillbyggnader han lät göra skapade i princip det palats som fortfarande finns. Trots att Potala, sedan det kinesiska övertagandet och Dalai Lamas flykt till Indien, tömts på sitt blod och sitt liv, är själva åsynen av, och ett besök i palatset en stor upplevelse.

vitlök och banan

Men allt är inte religion. Eller politik. På stans tehus umgås kvarterens invånare över glas efter glas av sött te med mjölk. Ständigt cirkulerande servitriser hasar omkring och fyller på glasen ur gigantiska metallkittlar, och tar själva de pengar som krävs från högen av småsedlar som ligger hoprafsade mitt på borden. Stämningen är hög, som på gamla utdöda svenska ölhallar, och kortlekar och mobiltelefoner delar uppmärksamheten med dagens tidningar, livliga diskussioner och den senaste tibetanska musiken. På restauranger och caféer samsas tibetansk, nepalesisk, indisk, kinesisk och västerländsk mat. Allt serverat i en ojämn kvalitet av en jämnt leende personal. Bananpannkakor, tonfiskbaguette och en kaffe latte till frukost, chicken tandoori, vitlöksnaan och en mangolassi till lunch och kanske en vegetarisk pizza nedsköljd med ett par Lhasaöl, avrundat med en cheese cake och en espresso till middag; det stimulerar systemet och gommen mer än tre lådor snabbnudlar om dagen. Lhasa är en underbar stad.

bild

På promenad i gränderna.

Nu har mina (Jockes) cykelkamrater en efter en forslats härifrån av de stora aluminiumfåglarna. Jag är ensam kvar. I en vecka har jag gått vilse i de trånga, vindlande gränderna, fikat, fotograferat och besökt kloster och tempel. Jag har gett mig själv tid att reflektera över våra upplevelser från en fantastisk resa: Det böljande gröna gräslandskapet i Mongoliet och den kvävande värmen i Gobiöknen, den ofattbara kinesiska moderniseringen, med sina industrireservat och sin miljöförstöring, men också med sin moderna teknologi och framsynthet. Den ibland nästan generande kinesiska hjälpsamheten och vänligheten, de långa svettiga dagarna på cyklarna och alla de små byarna där vi hade våra kryddiga och överraskande goda risluncher, melonrasterna vid vägkanten och de kalla Huang He-ölen till stretchingen när vi kommit fram. Kamelerna och lergubbarna och munkarna och pilgrimerna längs morgonkoran runt Labrang. Klättringen från värme till kyla. Snön, höjden och den vilda vinden upp mot världens högsta väg. De vidunderligt vackra naturupplevelserna och de tibetanska familjerna som bjöd på värme, tevatten och en stund i en annan värld. Och hela den tibetanska tiden. Det har varit bra. En bra resa. Och då tar jag inte i. Nu är jag redo att åka hem igen.

Hans helighet Dalai Lama säger: ”Res till Tibet, se många platser, så många du kan; berätta sedan för världen.” Nu har vi gjort det. Gör det du också! Du kommer inte att ångra dig.

kommentarer



partners