uteochcyklar



senaste

blogginläggen

tibetansk epilog

2009-11-13 Söta upplevelser och sura insikter avslutar en resa som varit en vinnare. Nu åker vi hem.

Läs mer...

vid drömmarnas palats

2009-11-04 En gruppbild vid Potalapalatset, det var drömmen vid köksbordet i Uddevalla. Nu är vi där.

Läs mer...

plågade på platån

2009-10-26 Snöstormar, minusgrader och hög höjd. Resan över högplatån har inte varit någon picknick hittills.

Läs mer...

kommentarerna

2013-01-23 13:16:10

Läs mer...

Marie skrev

2011-03-02 15:07:27 Hej, Tack för ett intressant inlägg! Jag hittade er sida och undrar om ni skulle vara intresserad av att publicera en länk till våran klients hemsida? Denna artikel har en diskret länk till Expedias hemsida, som vi sammarbetar med. Namn: Expedia URL: http://www.expedia.se/ Tack för att ni har tagit er tid och läst. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag skickar gärna artikeln till er om ni är intresserad. Med vänlig hälsning, Marie Sjöström OBAN Multilingual marie.sjostrom@obanmultilingual.com

Läs mer...

//Gadden skrev

2009-11-13 18:54:47 ... ge dig, Jocke, en eloge för din förmåga att berätta. Tack och välkommen hem. //Gadden

Läs mer...

filmerna

final

 

2009-11-12 En lång skön nedförsbacke, ända fram till Potalapalatset den sista dagen. Ganska fin känsla.

Se filmen...

vinter i paradiset I

 

2009-10-28 Vägar som kräver dubbdäck och temperaturer som kräver fullt ställ. Gobi är långt borta.

Se filmen...

vinter i paradiset II

 

2009-10-28 Fyra minus, 5000 meter över havet och 17 sekundmeter i snoken. Ingen solskenscykling längre.

Se filmen...

bilderna

lergubbar

skapad 2009-09-22 i 'ute och cyklar'

 

Yang Zhi Fa satt med sitt vita hår prydligt kammat och en bukett feta cigarrer nedstuckna i bröstfickan på sin mörka kavaj. Folk trängdes. De sträckte på halsarna och viftade med böcker och papperslappar. Yang Zhi Fa skrev autografer. När han växte upp som en fattig bondson på den kinesiska landsbygden verkade framtidsutsikterna ligga långt bort ifrån att bli ett eftertraktat autografjägarbyte. Men när han en dag i mars 1974 grävde en brunn med två vänner förändrades livet. Istället för vatten upptäckte Yang det som ofta kallas världens åttonde underverk; kejsare Qin Shi Huangs armé av terrakottakrigare. Så istället för att skörda majs satt han nu där, framför en stor tavla av sig själv mitt i ett handslag med Bill Clinton, och skrev autografer till några av de tre miljoner människor som varje år besöker hans upptäckt. Han såg ut att trivas.

bild

Tysta, tålmodiga terrakottakrigare. Kanske lite stela i lederna efter tvåtusen år.

Vi fick inga autografer men vi fascinerades av det Yang Zhi Fa hittade den där marsdagen för trettiofem år sedan. Drygt 7.000 soldater av bränd lera som tyst och troget vaktar den förste kinesiske kejsarens grav. Med ett tålamod som Bebben bara kan drömma om har de gjort det i över 2.200 år nu. Det är en välorganiserad armé av bågskyttar, infanterister, kavallerister, underbefäl, hästar och kärror, som leds av en samling höga officerare i ett intilliggande, separat underjordiskt högkvarter. I hela armén finns inte två likadana soldater, alla är individer, med olika anletsdrag, hållning och utrustning. Officerarna är lite tjockare. Det var så det var.

bild

Holthe spanar in håruppsättningen på en knästående bågskytt.

Alla är också stora killar. Den minste mäter 178 cm, trots att medellängden bland män i kejsardömet på den tiden bara var 160 cm. Det betyder att alla i vårt gäng hade platsat, längdmässigt, utom jag (Jocke). Fast å andra sidan har nästan alla soldaterna en snygg mustasch. Om det är ett anställningskrav ryker Holthe och Bebben också. Bara Anders, som nu har en liten späd jugendmustasch, skulle bli aktuell. Och han har ju faktiskt varit militär. Där ser man. Uppenbarligen finns det en slags historisk och geografisk kontinuitet i världen. Det är sånt som seriös arkeologi avslöjar för oss. Det känns tryggt.

Den förste kejsaren

Mannen bakom armén är Kinas förste kejsare, Qin Shi Huang, som levde på 200-talet före Kristus. Han blev kung vid 13 års ålder, började bygga sin grav när han var 14, som seden krävde, och hade erövrat sex andra kinesiska kungadömen innan han fyllde 40. Han verkar ha varit en kille som fick saker gjorda. För första gången var Kina då ett enat rike och Shi Huang Di utropade sig till kejsare av Qin. Hans rike skulle gå i arv i tusen generationer. Men så blev det inte riktigt.

bild

Vår terrakottaguide Christina hade lite bättre koll än vår kamelguide Rutan.

Men även om hans rike snabbt föll sönder efter hans död vid 49 års ålder, lämnade Den förste kejsaren mer efter sig än det största mausoleum världen skådat. Han började bygget av Den Kinesiska muren, han skapade det skriftspråk och det monetära system som fortfarande används i Kina, och han inrättade ett centralstyrt, autokratiskt samhällsskick som låg till grund för senare kinesiska dynastier. Och som Kina i många avseenden fortfarande inte kommit speciellt långt ifrån.

Terrakottaarmén är det mest berömda inslaget i den 56 kvadratkilometer stora gravplats som Qin Shi Huang skapade för sitt liv efter döden. Men de tre underjordiska kammare som innehåller krigare är bara en bråkdel av de 600 gravkammare hela området består av. Mer än 700.000 man arbetade i nästan 40 år med att se till att kejsaren skulle få det bra under sin sista vila. Det var mer än sin armé han ville ha med sig. Den gamla sanningen ”du kan ingenting ta med dig dit du går”, gällde inte riktigt i hans världsbild.

bild

Gossarna poserar stolt på sina nyrenoverade hojar.

Vi promenerade upp på den femtio meter höga kulle, klädd med granatäppleträd, som är kejsarens grav. Ännu, efter mer än två millennier, är Qin Shi Huangs sista viloplats orörd. Trots att världens arkeologer i mer än trettio år vetat var den ligger har graven lämnats oöppnad. Ingen vet med säkerhet om ett Kina i miniatyr döljer sig under äppleträdens rötter. Ingen vet om taket glimmar av ädelstenar som föreställer himlens stjärnbilder, och ingen vet om den förste kejsaren verkligen vilar mellan floder och hav av kvicksilver. Det sägs så. Man tror det. Men ingen vet säkert. Vissa saker förtjänar kanske att fortsätta vara mysterier?

Terrakottaarmén finns utanför Xian, som under kejsarens regeringsperiod var den första kinesiska huvudstaden. Vi gjorde en utflykt dit med tåg från Lanzhou, där cyklarna fått vila upp sig ett tag. Xian, som också är berömt för att varit slutstation på sidenvägen, är nu en modern kinesisk storstad med drygt fyra miljoner invånare, som lever gott på sitt historiska värde. En välbevarad, och välrenoverad ringmur bildar en 14 kilometer lång rektangel runt de gamla delarna av staden. 2000-talsskyskraporna reser sig på utsidan muren och tittar förundrat och nyfiket in på byggnaderna från 1300-talets Mingdynasti på murens insida. Xian är en stad av sköna kontraster.

bild

Klassiska kinesiska hustak.

Till Xian kommer världen. Till de flesta andra städer vi varit i kommer bara cykelnördar, tomattraktorer eller lastbilar med industriellt avfall. Från Ulan Bator och fram till dess att vi klev av på stationen i Xian har vi sett ett tiotal västerlänningar. Det har varit väldigt mycket Kina. Vi är inte missnöjda med det, man några dagar med välbryggda cappuccinos, stenugnsbakade pizzor, saftiga äpplepajer och småtrevligt reseljugande på ett atmosfäriskt hostel, fullt av andra reseluffare, sitter ganska fint ibland. Xian har varit ett bra avbrott i cykelgnetandet.

Men vi har cyklat också. Vi gillar ju det. Från Zhongwei har vi rullat till Lanzhou sen sist. Det har varit bland de finaste cykeldagarna hittills i Kina. Flod, öken och mörka berg i en vacker kombination, när vi långsamt klättrade västerut från Zhongwei. Mer berg och en del skapliga benvärmare, när vi vek av söderut förbi Jingtai och vidare mot Baiyin. Ännu mer berg och kringliga vägar ner mot Lanzhou, som smetar ut sina tre miljoner invånare i östvästlig riktning på botten av en trång dalgång vid Gula floden. Fina dagar på sadeln.

bild

Palma på toppen av en benvärmare norr om Jingtai.

Här i Lanzhou har vi trampat mer än hälften. Vi har rundat bojen, vilket alltid känns bra på en tur. Vi har också reparerat och kompletterat utrustningen. Den här stadens utbud tillåter det. Bebben har ersatt sitt provisoriska baknav med ett nytt, vi har bytt utslitna däck och justerat trötta växlar och bromsar. Vi hoppas att det borde innebära att allt fungerar ett tag till. Det vore bra för nu är vi framme vid De Långa Uppförsbackarnas Tid. Det har vi sett fram emot. Vi ser också fram emot att få berätta för er hur de känns. Titta in och skicka massor av kommentarer!

bild

Den gröna pricken är vi.

kommentarer



partners