uteochcyklar



senaste

blogginläggen

tibetansk epilog

2009-11-13 Söta upplevelser och sura insikter avslutar en resa som varit en vinnare. Nu åker vi hem.

Läs mer...

vid drömmarnas palats

2009-11-04 En gruppbild vid Potalapalatset, det var drömmen vid köksbordet i Uddevalla. Nu är vi där.

Läs mer...

plågade på platån

2009-10-26 Snöstormar, minusgrader och hög höjd. Resan över högplatån har inte varit någon picknick hittills.

Läs mer...

kommentarerna

2013-01-23 13:16:10

Läs mer...

Marie skrev

2011-03-02 15:07:27 Hej, Tack för ett intressant inlägg! Jag hittade er sida och undrar om ni skulle vara intresserad av att publicera en länk till våran klients hemsida? Denna artikel har en diskret länk till Expedias hemsida, som vi sammarbetar med. Namn: Expedia URL: http://www.expedia.se/ Tack för att ni har tagit er tid och läst. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag skickar gärna artikeln till er om ni är intresserad. Med vänlig hälsning, Marie Sjöström OBAN Multilingual marie.sjostrom@obanmultilingual.com

Läs mer...

//Gadden skrev

2009-11-13 18:54:47 ... ge dig, Jocke, en eloge för din förmåga att berätta. Tack och välkommen hem. //Gadden

Läs mer...

filmerna

final

 

2009-11-12 En lång skön nedförsbacke, ända fram till Potalapalatset den sista dagen. Ganska fin känsla.

Se filmen...

vinter i paradiset I

 

2009-10-28 Vägar som kräver dubbdäck och temperaturer som kräver fullt ställ. Gobi är långt borta.

Se filmen...

vinter i paradiset II

 

2009-10-28 Fyra minus, 5000 meter över havet och 17 sekundmeter i snoken. Ingen solskenscykling längre.

Se filmen...

bilderna

högre och högre

skapad 2009-10-10 i 'ute och cyklar'

 

Vi är ett trappsteg närmare himlen. På ett geografiskt, snarare än religiöst, buddhistiskt plan. Vi befinner oss i De Långa Uppförsbackarnas Tid och har lyft från Xining till det som naturgeografiskt betecknas som den tibetanska högplatån. Efter Huangyuan krökte 109:an rygg och bjöd på en rejäl klättring upp mot resans första riktiga pass. Vi lyfte från 2200 meter över havet till 3450. Böneflaggor smattrade i vinden på toppen och ett helt annat Kina mötte oss på andra sidan. Scenförändringen gav oss ett kallare, blåsigare och ödsligare, men också ett vackrare och mer spännande Kina. Vi frös och var glada.

bild

Passet till platån är porten till ett annat Kina.

Det har varit mycket tid i sadlarna sedan vi skrev senast. Kvalitetstid. Oftast. Från Xining till Golmud, där vi är nu, har vi trampat knappt 80 mil, fördelat på sju dagar på vägen och en dags vila. Så många hallelujastunder på cyklarna som vi haft den senaste veckan har resan inte bjudit på sedan Mongoliet. Vi har rullat och blåst, trampat och gnetat, klättrat och forsat fram genom en del av världen som varit allt det vi hoppades på hemma vid köksbordet, med kartan och tekannan; svett, mjölksyra, trötthet, frihet, exotism, natur och skönhet. Mycket natur. Och mycket skönhet.

Efter klockringning vid sex har vi satt oss på cyklarna i De Långa Skuggornas Timma, när termometern just börjat fundera på att röra sig uppåt igen. Sen har vi försökt ta in så mycket som möjligt. Som längs vägen ner mot Qinghai Hu, där det var mycket natur på samma gång. Blickfångets hundraåttiograderspanorama fångade den salta sjöns okrusade, turkosblå yta som skiljdes från de svarta bergen i Datong Shan av höga gulbruna sanddyner. Skarpt gula blommande fält på sjöns sydsida samsades med gröna grässlätter, där vita tibetanska nomadtält släppte ut små pelare av rök bland flockar av betande får eller jakar. Och en halv huvudvridning åt syd reste sig de snöklädda 5000-meterstopparna i bergskedjan Qinghai Nanshan alldeles intill. Ingen annan plats kunde vara bättre att vara på just då än just där.

bild

Blått och gult, men inte Sverige.

Omsluten av bergen har vägen ringlat västerut, över pass, förbi sjöar och längs dalar. Utan att det varit extremt kuperat har vi gjort lite fler höjdmeter än tidigare. Vi har tagit oss över fyra rejäla pass, varav vi toppade ut över det högsta på 3817 meter. Det är numera långt mellan bebyggelsen. Dulan är det enda man med lite god vilja skulle kunna kalla stad under de 80 milen mellan Xining och Golmud. Annars är små skräpiga byar med trasiga hus, utströdda vid enstaka, glest förekommande vattenkällor det enda som bryter naturens kontinuitet. Det är en stor skillnad mot industrireservaten i det urbana Kina vi cyklat i tidigare.

Just innan Balong bytte omgivningarna skepnad igen. Efter att ha pendlat i höjd mellan 3200 och 3800 meter i många mil rullade vi ner från bergen till en något lägre liggande vidsträckt sänka i platån, en öken av sten och grus och grunda saltsjöar. De sista två dagarna in mot Golmud var en lång, svagt böljande raksträcka med grusöknen åt norr och de höga topparna i Burhan Budhai-bergen åt söder. Vädret var grått, regnet kom och gick och snön kröp allt längre ner längs bergssidorna. Det var långt, monotont och bistert. Tråkigt skulle vissa tycka. ”En annan typ av skönhet”, säger Bebben. Och har faktiskt helt rätt.

bild

Vi behövde aldrig mäta, Holthe hade de klart längsta armarna.

Captain Chaos har för övrigt skött sig fint. Han har hållit sig i skinnet, utfört sina plikter och inte besökt någon polisstation sedan Ulan Bator. Vi har diskuterat en befordran. Men då har vi insett att det istället blir Major Chaos. Och så småningom möjligen General Chaos. Det låter inte bra. Det är inget vi vill utsätta omgivningen för. Det får nog stanna vid Captain.

betong och nudlar

Förutom att vi haft det vackrare, mer spännande och ganska mycket kallare den senaste veckan, så har scenförändringen också haft andra effekter. Den oväntat, och ibland onödigt, höga boendestandard vi ibland haft har brutalt bytts ut till en mer förväntad nivå. Hit, till platån, har inte det kinesiska ekonomiska miraklet anlänt ännu. Här bor vi i råkalla betongbunkers med flagnande färg, stenhårda sängar och dörrar som med lite tur går att stänga, men aldrig att låsa. Dusch är bara en dröm och toaletterna är lerskjul på gården med hål i golvet där skiten från underjorden strävar uppåt i meterhöga pelare. Många verkar tycka att det är lika bra att skita redan på väg till toaletten. Man får se sig för.

bild

Oh, heaven is a place on earth.

I Nomahung, i den kanske dystraste av betongbunkrarna fick vi en kväll polisbesök. Som inte berodde ett dugg på Captain Chaos. Vi hade honom under uppsikt hela dagen. Polisen hade naturligtvis också oss under uppsikt, så som de har alla västerlänningar som närmar sig Tibet under uppsikt. Vi fick av en sparsamt engelskspråkig kvinnlig tolk veta att det inte var tillåtet för oss att övernatta där vi var. Och i Nomahung fanns inga alternativ. Det var långt till nästa alternativ. Efter en obegriplig liten palaver med granskning av pass, visum, mobilsamtal och svar på frågor log poliserna artigt, sa ”bye bye” och dröp iväg. Vi tolkade det som att de konstaterat att vi var trevliga killar som kunde bo var vi ville.

Den gastronomiska variationen är också begränsad på platån. Gillar man inte nudlar behöver man inte komma hit. Vi äter långa nudlar, korta nudlar, platta nudlar, breda nudlar, starka nudlar, nudlar med kött, nudlar med grönsaker, nudlar utan vare sig kött eller grönsaker, nudlar i soppa, nudlar utan soppa, färska nudlar, nudlar i påse eller nudlar i burk. Och till ölen någon gång emellanåt också cheese noodles (en riktigt usel Hegerforsare som jag ångrade redan när jag skrev den). En burk nudlar till lunch en kall cykeldag är inte så dumt, men frukostnudlarna börjar göra rejält motstånd. Bebben har bytt ut dem mot ett halvdussin kokta ägg. Han är rakare i ryggen än någonsin.

bild

Skäggig gubbe bjuder på en kopp te.

Nu är vi i Golmud. Det snöar. Stora flingor, tätt fallande. Det känns inte riktigt bra med tanke på att vi skall klättra ytterligare 2400 höjdmeter härifrån. Holthe funderar på dubbdäck. Jag funderar på sol. Det är effektivare, tror jag. Väderstatistiken säger också att det skall vara torrt och klart i oktober. Vi litar på den och bidar vår tid. Det mest utmärkande med Golmud är annars att det ligger långt ifrån. Allt. Långt ifrån havet, långt ifrån andra stora städer och långt ifrån att få arrangera fotbolls-VM. Golmud är inte riktigt med i matchen. Golmud är lite utanför städernas gemenskap, kan man säga. Som en ensam kille i hörnet av skolgården.

kontraster

Men vi gillar Golmud. Här behöver vi varken äta nudlar eller skita på gården. Här har vi uppkoppling på rummet och ser Söderling spela tennis på teven. Vi kan duscha, tvätta kläder och välja bland restauranger som serverar fenomenalt goda kinesiska köttgrytor för en spottstyver. I Golmud är livet lätt igen. Men inte lika vackert. En riktigt bra resa, i ett riktigt bra liv, behöver innehålla kontraster. Bara det ena, eller bara det andra, blir inte tillräckligt. Det blir som Helan utan Halvan, eller som yin utan yang. Ofullständigt.

bild

På solsemester i Balong.

Så efter några dagars lätt liv här sätter vi oss på cyklarna igen. Då blir det inte så lätt längre. Då får vi våra kontraster. När de nödvändiga tillstånd man måste ha för att ta sig till Tibet har dykt upp börjar den sista långa etappen på resan. De sista hundratjugo milen cykling över platån till Lhasa. Härifrån stiger vägen kontinuerligt i sexton mil till Kunlunpasset på drygt 4800 meter över havet. Sedan svävar en av världens högsta vägar kontinuerligt fram över 4000 meters höjd, till den sänker sig ner mot Tibets huvudstad. Då har den varit uppe och vänt på över 5200 meters höjd vid Tanggulapasset. Vi ser med bävan och förtjusning fram emot cyklingen och mot höjden, som vi inte har en aning om hur vi kommer att klara av. Följ med oss och se hur det går!

bild

Den gröna pricken är vi.

kommentarer



partners