uteochcyklar



senaste

blogginläggen

tibetansk epilog

2009-11-13 Söta upplevelser och sura insikter avslutar en resa som varit en vinnare. Nu åker vi hem.

Läs mer...

vid drömmarnas palats

2009-11-04 En gruppbild vid Potalapalatset, det var drömmen vid köksbordet i Uddevalla. Nu är vi där.

Läs mer...

plågade på platån

2009-10-26 Snöstormar, minusgrader och hög höjd. Resan över högplatån har inte varit någon picknick hittills.

Läs mer...

kommentarerna

2013-01-23 13:16:10

Läs mer...

Marie skrev

2011-03-02 15:07:27 Hej, Tack för ett intressant inlägg! Jag hittade er sida och undrar om ni skulle vara intresserad av att publicera en länk till våran klients hemsida? Denna artikel har en diskret länk till Expedias hemsida, som vi sammarbetar med. Namn: Expedia URL: http://www.expedia.se/ Tack för att ni har tagit er tid och läst. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag skickar gärna artikeln till er om ni är intresserad. Med vänlig hälsning, Marie Sjöström OBAN Multilingual marie.sjostrom@obanmultilingual.com

Läs mer...

//Gadden skrev

2009-11-13 18:54:47 ... ge dig, Jocke, en eloge för din förmåga att berätta. Tack och välkommen hem. //Gadden

Läs mer...

filmerna

final

 

2009-11-12 En lång skön nedförsbacke, ända fram till Potalapalatset den sista dagen. Ganska fin känsla.

Se filmen...

vinter i paradiset I

 

2009-10-28 Vägar som kräver dubbdäck och temperaturer som kräver fullt ställ. Gobi är långt borta.

Se filmen...

vinter i paradiset II

 

2009-10-28 Fyra minus, 5000 meter över havet och 17 sekundmeter i snoken. Ingen solskenscykling längre.

Se filmen...

bilderna

bajkalsjön

skapad 2009-07-28 i 'ute och cyklar'

 

Efter gruppfotografering med flickscouterna i Irkutsk och en hårresande minibusstur landade vi vid Bajkalsjön för några dagars avbrott i tågskumpandet. Vi checkade in hos den glada familjen Zemerenko, som gräddade pannkakor till frukost. Vi hade en balkong som gav oss sibiriska solnedgångar över världens djupaste sjö, och vi kände att tåget tagit oss en bit. Vi var verkligen på väg.

bild

Gruppfotografering med flickscouterna i Irkutsk.

Sibiriens blå öga eller Sibiriens pärla är smeknamn på Bajkalsjön. Det är kanske inte helt oförtjänt. De klippiga, skogsklädda stränderna runt det klara blå vattnet gör sjön till ett speciellt geografiskt födelsemärke på den sibiriska kartan. Men det är inte allt. Sprickan i jordskorpan, som bildar Bajkalsjön är ungefär 7.000 meter djup. De 26 miljonerna år som passerat sedan kontinentplattorna kolliderade har fyllt sprickan med sediment, men de 1.637 meter som är det största uppmätta djupet gör sjön till världens djupaste. Det är bra mycket djupare än Gullmarn och kan säkert göra en simtur från båten lite extra spännande?

bild

Bryggföreningen kanske skulle börja sälja lite bingolotter ändå?

Det mest slående matematiska exemplet på hur mycket vatten som ryms i sjöns djup är att den innehåller nästan 20% av jordens sötvatten (de stora glaciärerna oräknade). Det är mer än Nordamerikas Great lakes tillsammans. Många Vänern och Vättern blir det. Om alla tillflöden ströps skulle mängden vatten i sjön kunna tillgodose jordens sötvattensbehov i fyrtio år. Fast distributionen skulle säkert bli knölig.

bild

Lite mer bottenarbete sen åker den i.

Området runt Bajkal är också ett levande museum av flora och fauna, där 80% av de arter man hittar är endemiska. De finns ingen annanstans. Sjön är till exempel hem åt världens enda sötvattenssäl, narpan (phoca siberica). De små sälarna som nästan aldrig blir över 1,5 meter långa, är fantastiska dykare och jagar föda ända ner till 1.500 meters djup. Trots att sälarna lidit av kommunisterans miljöförstöring tror man att det finns ungefär 50.000 sälar i sjön.

bild

På skrå mot Listvyanka.

Vi träffade dessvärre inte på några sälar och vi utforskade inte heller de mörka djupen, trots att Holthe är en entusiastisk djupdykare. Han är sund nog att tycka att drygt hundra meter är djupt nog när man dyker. Vi höll oss på land, så när som på ett par små båtresor och ett friskt dopp i det trettongradiga vattnet. Vi mjukade däremot upp stela tågåkarkroppar med en vandring längs sjökanten. Den överträffade våra förväntningar.

bild

Holthe går in sina nya cykelskor.

Båten tog oss från Listvyanka en bit norrut längs sjön till Bolshie Koty, där tiden tagit en paus. Skeletten av pensionerade bilar trängdes på stranden och de smala sandiga gatorna med båtar, jordbruksredskap och annat som tagit permanent semester. Målarfärgen verkade tagit slut i byn på 40-talet, så när som på enstaka glatt dekorerade fönsterluckor och dörrar. Men kiosken hade öppet. Det var ju ändå turistsäsong. Och det var pittoreskt så det räckte. På ett lätt bedagat vis.

bild

Dalarna? Nej. Bolshie Koty? Javisst!

Stigen längs sjön tog oss sakta tillbaka mot Listvyanka. Den ledde oss genom skogar av björk och lärk, ut på stränder av rullsten eller sand och upp och ner längs klippiga strandsidor, med en strålande utsikt över sjön och de solbadande, fiskande eller campande ryska semesterfirare som hittat dit. De 600 höjdmeter vi gnetade oss uppför hade ingen förvarnat om. Men vi gnällde inte över det, det var ett bra sätt att skaka liv i benen efter fyra dagars slött vegeterande på tåget.

bild

Grillmästaren var trevligt klädd i kortkalsonger och fez.

Vladimir viftade som en värjfäktare med grillspetten när vi passerade en strand efter halva vägen. Vi hade inget bättre för oss än att sitta ner och festa loss på marinerad gris och grillad fisk, sallad och blandade såser. Palma blev uppbjuden till en svängom på beachen av Tatiana och vi gjorde kanonkulor från relingen på den inhyrda minsveparen vid stranden. Vi hade hamnat mitt i en firmafest, visade det sig. Och hur kan en firmafest bli mer lyckad än med en hyrd minsvepare och ett besök av några skandinaviska vandrare? Och hur kan en strandvandring vid Bajkalsjön bli mer lyckad än att hamna på ett grillparty med ett gäng dansande ryssar. Det var en sann vinn-vinn-situation, som det heter.

bild

Vad gör Karl-Bertil Jonssons ömma moder i ett träd vid Bajkalsjön?

Att även resten av vandringen kändes som en vinnsituation byggde nog på att vi vänligt avböjde de gladaste firmafestdeltagarnas erbjudanden om fri vodka. Vi drack juice. Det är säkert. Och när vandringen var som luftigast längs bergssidorna över sjön den sista biten kändes det som ett riktigt vuxet beslut. Man lär sig.

bild

Strålande utsikter, en strålande dag på en strålande planet.

Tiden på de platser man besöker på en resa är sällan tillräcklig. Vid Bajkalsjön var det tydligt. Med sina över 60 mil i längd och 6 mil i bredd är sjön ett område att utforska under betydligt längre tid än vi hade möjlighet till. Kanske en annan gång?

Uppfriskande trötta ben och en grillad golomyanka på en uteservering vid den lilla hamnen i Listvyanka gjorde den sista kvällen fin. En taxichaffis som verkligen verkade ha gått i körskolan gjorde inte avslutningen sämre, när vi tog oss tillbaka till Irkutsk på sennatten för att baxa på prylarna på tåget igen. Det gick lyckligtvis enklare än i Moskva. Däremot var kupén olyckligtvis lite mindre. Men ett drygt dygn kunde vi kramas med våra cyklar utan problem. Det är ju en ganska kort tågtur.

bild

Ryssland är inte bara kolgruvor och övergivna kolshosruiner.

Nu har vi avslutat tågåkandet. Cyklarna överlevde resan och är ihopmonterade. Vi ser fram emot att sätta oss på dem och trampa iväg. Det är ju det vi rest för. Men först skall vi titta till Ulan Bator och ta en utflykt i omgivningarna. Det berättar vi om nästa gång. Titta in igen!

kommentarer



partners