uteochcyklar



senaste

blogginläggen

tibetansk epilog

2009-11-13 Söta upplevelser och sura insikter avslutar en resa som varit en vinnare. Nu åker vi hem.

Läs mer...

vid drömmarnas palats

2009-11-04 En gruppbild vid Potalapalatset, det var drömmen vid köksbordet i Uddevalla. Nu är vi där.

Läs mer...

plågade på platån

2009-10-26 Snöstormar, minusgrader och hög höjd. Resan över högplatån har inte varit någon picknick hittills.

Läs mer...

kommentarerna

2013-01-23 13:16:10

Läs mer...

Marie skrev

2011-03-02 15:07:27 Hej, Tack för ett intressant inlägg! Jag hittade er sida och undrar om ni skulle vara intresserad av att publicera en länk till våran klients hemsida? Denna artikel har en diskret länk till Expedias hemsida, som vi sammarbetar med. Namn: Expedia URL: http://www.expedia.se/ Tack för att ni har tagit er tid och läst. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag skickar gärna artikeln till er om ni är intresserad. Med vänlig hälsning, Marie Sjöström OBAN Multilingual marie.sjostrom@obanmultilingual.com

Läs mer...

//Gadden skrev

2009-11-13 18:54:47 ... ge dig, Jocke, en eloge för din förmåga att berätta. Tack och välkommen hem. //Gadden

Läs mer...

filmerna

final

 

2009-11-12 En lång skön nedförsbacke, ända fram till Potalapalatset den sista dagen. Ganska fin känsla.

Se filmen...

vinter i paradiset I

 

2009-10-28 Vägar som kräver dubbdäck och temperaturer som kräver fullt ställ. Gobi är långt borta.

Se filmen...

vinter i paradiset II

 

2009-10-28 Fyra minus, 5000 meter över havet och 17 sekundmeter i snoken. Ingen solskenscykling längre.

Se filmen...

bilderna

mongolisk aperitif

skapad 2009-08-03 i 'ute och cyklar'

 

”Jag tycker att det är läskigt att skära i folk. Att dra kniven genom köttet. Huh! Och så gillar jag inte att ge sprutor. Sticka folk känns inte rätt.” Calvin var från Borneo och hade just blivit klar med sina sex år långa läkarstudier i ryska Kursk. Han bodde granne med oss på 5th Street Guest House i Ulan Bator och hans studier verkade vara illa valda.

”Kirurger opererar ju flera timmar i sträck. Jag kan inte stå upp mer än en timma i taget. Sen måste jag sätta mig ner. Kirurg funkar inte.” Han skakade på huvudet. ”Men jag kan hjälpa er med förkylningen. Fast då får ni se upp så jag inte stjäl en njure medan jag undersöker er. Jag är blixtsnabb. På alla ryska läkarutbildningar tränar man minst två terminer på det.” Han flinade glatt med hela sitt lilla malaysiska huvud. Vi tänkte att förkylningen säkert läker bra av sig själv.

bild

Med lite rekvisita och rätt sminkning blev Holthe förvillande lik en traditionell mongol.

När Mongoliet 1911 blev självständigt från Kina var Ulan Bator inte mycket mer än ett tältläger. Nu är det en snabbväxande storstad med över en miljon av Mongoliets drygt två miljoner invånare. Det ryska arvet är tydligt. Dåligt underhållna kommunistiska skrytbyggen i betong delar stadens utrymme med ännu sämre underhållna hyreskaserner i ännu sämre betong. Glasmästaren hinner inte riktigt med, och den kommunala parkförvaltningen lade ner verksamheten för ganska många år sedan. Ingen kan påstå att Ulan Bator är en vacker stad.

Men den är häftig. Bara att 2009 kunna strosa omkring i en huvudstad med över en miljon invånare utan att en skäggig farbror från Kentucky säljer dålig kyckling, eller att en pajas i stora skor säljer hamburgare i varje gathörn känns värdefullt. Att förorter, ytterområden och till och med bakgårdar i centrala staden fortfarande består av jurtor (tält) adderar till känslan av att det här är en stad som inte liknar någon annan. En märklig mix av centralasiatisk exotism, bedagad rysk kommunism och en gryende österländsk modernism. Ulan Bator känns spontant som en vänlig, avslappnad och skön stad att starta en cykelutflykt från.

bild

Kan New York ha sin frihetsgudinna, så kan väl Ulan Bator ha sin frihetsgud.

Vi åkte på utflykt. Efter ett par dagar i Ulan Bator skumpade vi iväg till Jalman Meadows i Khan Khentii nationalpark. Vid entrén till parken hälsade Djingis välkommen. Från hästryggen drar den silvergnistrande tjugosju meter höga krigaren sitt svärd mot den mongoliska himlen. I det runda besökscentret som Djingis står på kan man, om man har lust, kliva in i en hiss och åka upp i svansen på hästen. Sen traskar man upp längs manen och blickar ut över landskapet samtidigt som man kliar silverhästen bakom öronen. Kommunismen må vara borta, men idén om skrytbyggen är inte död. Kan New York ha en frihetsgudinna skall jävlar i mig Mongoliet också ha en.

bild

Mongoliskt tvåmanstält. Rymligare än vårt Helsport. Och lite tyngre.

Nomadic Travels är ett svensk-mongoliskt ekoturismföretag som bland annat driver ett antal ger camper (tältcamper) i Mongoliet. Den vidare färden till campen vid Jalman Meadows var verkligen förtrollande vacker. Om det finns en förhärskande bild av hur Mongoliet ser ut, så måste det vara den vi såg under resan. Ett mjukt landskap i nyanser av grönt, där enstaka nomadfamiljer slått upp sina vita jurtor i dalgångar där betet är gott för hjordar av kor, getter, får, jakar och hästar. En bild av tidlöshet, av hur det alltid sett ut. Om det inte vore för den ryska armébuss vi skumpade fram i, eller parabolantennerna utanför nomadfamiljernas tält.

Dagarna i campen var stillsamma. Vi vandrade, åkte häst och körde mountainbiketurer i omgivningarna, tränade bågskytte, läste böcker i bibliotekstältet eller drack te. Brottarn brottades mot den mongoliske mästerbrottaren Nyamad. Den mongoliske mästerbrottaren var stark. Brottarn brottade inte ner honom, men fick åtminstone in ett stiligt krysstag som fick den mongoliska mästerbrottaren att käka lite jord. Det var uppskattad lunchunderhållning för alla i campen.

bild

Brottarn brottas mot mongolisk mästerbrottare. Båda har blomkålsöron.

Vår guide Yuruult mindes inte riktigt när han började rida. Jag minns alla gånger jag har ridit. Det är skillnad. Men med ett par chaps, en käck ridhjälm och ett par lägereldsluktande sadelväskor från Djingis tid, att stoppa kameraprylarna i, var jag redo för den mest klassiska av mongoliska aktiviteter. Vi red ad lib och improviserade våra vägval. Eller Yuruult improviserade, rättare sagt. Det är roligare, tyckte han. Upp i en dal, vidare uppåt över toppkammen i norr och brant ner genom tät skog till nästa dal. Det var storslaget, vackert och kul, men kanske lite onödigt avancerad ridterräng för mig. Men jag lyckades sitta kvar. Och om ett tag kommer jag inte att minnas febern jag hade, men jag kommer att minnas upplevelsen. Det som är mindre bra för kroppen kan ändå i vissa fall vara bra för själen.

bild

Jag fick hästen med den långa halsen. En snäll kuse.

Sen har det varit lite sjukstuga i laget. Anders har brottats med en samling mongoliska magbaciller och Holthe och jag har varit förkylda. Jag mer än han. Bebben har klarat sig fint. Kanske är det överdoseringen av honungste som gör skillnaden?

Vi bidar vår tid i Ulan Bator och förbereder för take off. Om ett par dagar hoppas vi att friskheten är tillbaka i laget och att vi kan hänga på cykelväskorna på hojarna och trampa söderut. Annars får vi kanske prata med Calvin och plikta med en njure eller två för att komma iväg. Vi misstänker att turen söderut genom Gobiöknen inte direkt är en mjukstart, och det verkar intelligent att vi känner oss friska när vi börjar cykla. Så fort vi hittar en uppkoppling igen återkommer vi självklart med en rapport från inledningen av cyklingen. Titta in så kommer den!

kommentarer



partners