uteochcyklar



senaste

blogginläggen

tibetansk epilog

2009-11-13 Söta upplevelser och sura insikter avslutar en resa som varit en vinnare. Nu åker vi hem.

Läs mer...

vid drömmarnas palats

2009-11-04 En gruppbild vid Potalapalatset, det var drömmen vid köksbordet i Uddevalla. Nu är vi där.

Läs mer...

plågade på platån

2009-10-26 Snöstormar, minusgrader och hög höjd. Resan över högplatån har inte varit någon picknick hittills.

Läs mer...

kommentarerna

2013-01-23 13:16:10

Läs mer...

Marie skrev

2011-03-02 15:07:27 Hej, Tack för ett intressant inlägg! Jag hittade er sida och undrar om ni skulle vara intresserad av att publicera en länk till våran klients hemsida? Denna artikel har en diskret länk till Expedias hemsida, som vi sammarbetar med. Namn: Expedia URL: http://www.expedia.se/ Tack för att ni har tagit er tid och läst. Tveka inte att kontakta mig om ni har några frågor. Jag skickar gärna artikeln till er om ni är intresserad. Med vänlig hälsning, Marie Sjöström OBAN Multilingual marie.sjostrom@obanmultilingual.com

Läs mer...

//Gadden skrev

2009-11-13 18:54:47 ... ge dig, Jocke, en eloge för din förmåga att berätta. Tack och välkommen hem. //Gadden

Läs mer...

filmerna

final

 

2009-11-12 En lång skön nedförsbacke, ända fram till Potalapalatset den sista dagen. Ganska fin känsla.

Se filmen...

vinter i paradiset I

 

2009-10-28 Vägar som kräver dubbdäck och temperaturer som kräver fullt ställ. Gobi är långt borta.

Se filmen...

vinter i paradiset II

 

2009-10-28 Fyra minus, 5000 meter över havet och 17 sekundmeter i snoken. Ingen solskenscykling längre.

Se filmen...

bilderna

vitryggen och tretåingen

skapad 2009-09-16 i 'skogsbloggen'

 
Tretåig hackspett

Tretåig hackspett

Vitryggig hackspett

Vitryggig hackspett

Hösten har sakta smugit sig in till de norrländska skogarna och blåbärssäsongen har gått över till lingonsäsong. Spenderar mer tid än någonsin ute i skogen tack vare mina två vackra hästar, sist jag skrev fanns bara en polle men sedan dess har vi fått tillökning i familjen. Mira, den nyinflyttade hästen är en riktig buse som drar med Jullan, vår andra häst, på rymningsäventyr! Arg lyckas jag dock aldrig bli för ingen är så charmig som dessa två varelser.

I och med ridningen och en ihärdig lingoninsamling för årets lingonsylt har jag uppmärksammat att det flyger omkring en hel del hackspettar mellan tallarna i mina föräldrars område, en liten by utanför Umeå. Jag har inte kunnat komma dem riktigt nära så det är lite svårt att avgöra på utseendet vilken art det är men ljudmässigt är jag rätt säker på att det är ett gäng Större hackspettar (Dendrocopos major).

Hackspetten är alltså temat i veckans blogg med strålkastarljuset riktat speciellt på den Vitryggiga- samt den Tretåiga hackspetten. Som jag skrev i tidigare inlägg har vi i Sverige 3653 rödlistade arter och hälften av dessa är knutna till gammelskog. Det är viktigt med kunskap om de utrotningshotade arterna eftersom de kan säga oss väldigt mycket om naturens egen hälsa. Därför ska jag från och med idag och de kommande bloggarna belysa rödlistade arter som behöver gammelskogen för sin bevarelse.

Låt oss börja med den första kandidaten, den Vitryggiga hackspetten (Dendrocopos leucotos). Hör till fågelfamiljen Picidae som består av ungefär 200 arter varav åtta av dem finns i Sverige. Den Vitryggiga hackspetten kännetecknas av sin vita bakrygg och vit övergump samt sina vitbandade vingar. Den är en aning större än den Större hackspetten, som för övrigt är vår allra vanligast förekommande hackspettsart, och även slankare i kroppsformen och har en längre näbb. Hanar och honor skiljs åt av färgen på hjässan, hannen har röd, honan svart.

Arten är främst beroende av lövträdsrika skogstyper där äldre bestånd av asp, björk, klibbal, gråal och sälg är särskilt viktiga. Man kallar den Vitryggiga hackspetten för transpalearktisk då den sträcker sig från Norge i väst ända till Japan i öst. Palearktis är en benämning på ett djurgeografiskt område som omfattar Europa, Asien norr om Himalaya, norra Afrika, och de norra och centrala delarna av Arabiska halvön. Man känner dock inte till den verkliga ryska utbredningen av arten. I Skandinavien är det Norge som råder över högsta antalet Vitryggar där runt 1700 par har noterats på Vest- och Sørlandet enligt artdatabankens Vitryggsrapport från 2006. I Finland påträffades 2005 60-65 häckande par, Sverige däremot har en mycket dystrare siffra, då färre än fem par upptäcktes sommaren och hösten 2005 samt några enstaka rapporteringar kom in om ensamma fåglar runt om i landet.

Det är väldigt viktigt med gamla och döda träd för Vitryggen då det är där den främst letar efter föda samt bygger sitt bo. Den livnär sig på Ved- och barklevande insekter samt skalbaggslarver. I februari-mars hävdar den Vitryggiga hackspetten sitt revir genom att trumma och själva bobyggnaden sätter igång i mars-april. Arten lägger mellan 4-7 ägg men oftast är det bara två fågelungar som blir flygga vilka lämnar boet i slutet av maj till mitten av juni. De hot som Vitryggen är utsatt för är det moderna skogsbruket då kalavverkning är den allra vanligaste brukningsmetoden samt den höga älg- och rådjursstammen. Älgar och rådjur äter lävträdsplantorna vilket förhindrar dess tillväxt. Lösningen ligger självklart inte i en högre avskjutning av vilt utan i en starkare varg- och lodjursstam som kan kontrollera älg och rådjurspopulationerna. I dagens läge är den vitryggiga hackspetten akut hotad.

Till skillnad från den Vitryggiga hackspetten förekommer den Tretåiga hackspetten (Picoides tridactylus) främst i fjällnära barrskogar. Dock tror forskarna att arten har blivit undanträngd från sin naturliga biotop då många tretåiga hackspettar har påträffats i lövskogar. Även här är inslaget på död och döende ved viktig av samma anledning som hos vitryggen, för föda och boende. Tretåingen äter främst larver och vuxna individer av barkborrar, därför är det främst granen som den tretåga hackspetten är beroende av. Förutom barkborrar livnär sig tretåingen även på spindlar och puppor av långhorningar.

Artens utseende kännetecknas av att den bara har tre tår på varje fot. Den har svart översida med ett brett vitt band längs ryggen. Huvudet är mörkt med vit haka och vita band från ögonen och näbben. Hannarna har en gul hjässa medan honorna har en svartvitstreckad. I överlag ger den ett intryck av att vara helt svart. Storleksmässigt är den tretåiga hackspetten likstor den större hackspetten.

Tretåingen lägger mellan 3-5 ägg och ungarna kläcks från mitten av maj till slutet av juni och är beroende av föräldrarna från en till två månader efter kläckningen. Antalet häckande par uppskattades till drygt 8000 i början av 2000-talet men skattningar har visat att mellan 1994 och 2003 har arten minskat med ungefär 13 procent årligen. Arten är inte akut hotad som den vitryggiga hackspetten, däremot är den sårbar. I överlag är de flesta arter av hackspettarna bra indikatorer på hur näringsrik en skog är. Fortsätter hackspettarna att minska är det ett säkert tecken på ytterligare gammelskogsförluster, därför ler jag ett brett leende varje gång jag hör ett knackande ljud i skogen, en känsla av hopp växer inombords av att hackspettarna kommer sakta att komma igen, men för det krävs mycket jobb och din insats för gammelskogen, stor eller liten, betyder otroligt mycket då det kan hjälpa hackspettarna att leva kvar i våra skogar!


Paulina Niedzwiecka
Ett klick för skogen
www.ettklickforskogen.se




partners